William och Emme

Första veckan pappa jobbade igen efter semestern åkte vi ner till Haverdal redan på onsdagen så på torsdagen var jag, mamma och Emme hemma själva hela dagen. Å då var det ju det där med att hålla mig vaken hela dagen. Den här terminen har jag bytt dagar då jag är på dagis. Nu är jag där måndag-.onsdag, vilket betyder att jag missar utflykten på torsdagar. Jag tyckte det var jättetrist när mamma berättade detta, så vi fick göra en egen utflykt helt enkelt. Ut i skogen bar det. Där plockade vi lingon och blåbär och utforskade allt som kom i vår väg.

Fika hade vi med oss också. Och tur var väl det för det blev en låååång promenad. Vi gick en den blå slingan i strandskogen. Den är ca 3-3,5 km och det tog oss tre timmar!!! Mycket frisk luft blev det den dagen.

Det fanns till och med lastbilar i skogen....och grävskopor. Bakom varenda "snirkligt" träd i skogen gömde det sig en lastbil, grävskopa, grävlastare....you name it!!! Ni förstår kanske nu varför det tog så lång tid.

Vad resulterade då utflykten i....jo en fästing på örat. Så kan det gå.

Mamma är en riktig badkruka. Ja...så är det faktiskt. Det är ett kännt faktum i vår familj. Hon har faktiskt inte badat en enda gång i år. Så det är pappa som är min badkompis. Vi brukar gå iväg bara han och jag för att springa i vattnet längs med stranden. Och vad gör man efter att man har badat....jo man går till kiosken och köper glass så klart.

Mayas besök reslulterade i en väldigt intressant upptäckt...William behöver inte sova middag. Det blev mycket bus när Maya var och hälsade på och tid för vila blev det helt enkelt inte för någon av dem. Självklart resulterade det i att William stupade i sängen vid sjutiden på kvällen och sov innan godnattsagan var färdig läst. Mamma och pappa tyckte att det var kanon!!! Vi trodde att det kanske berodde på att han var så utmattad av all lek under dagen, men när Maya åkt hem fortsatte vi med att hålla William vaken på dagarna. Det kan tyckas vara en enkel match, men att hindra en trött tvååring från att somna, även om det så bara handla om en tio minuters resa till Maxi, kan vara likvärdigt med Mission Impossible. Ibland har vi en kinkig kille frammåt eftermiddagen, men å andra sidan så har vi någon som ber om att få gå och lägga sig vid halv sju tiden och efter ett par sagor vänder han sig om för att somna. När det är tyst i huset redan klockan kvar över sju vissa kvällar så tror vi knappt att det är sant. Nattningen går hur smidigt som  helst och William sover duktigt i egen säng, i eget rum.

Emme är lika duktig hon. I Göteborg lägger vi henne i sin säng, i samma rum som William. Hon får ligga där och lyssna på godnattsaga hon också och en liten stund efter att lampan släckts så somnar hon också. Hon är helt underbar vår lilla prinsessa.

William sörjer dock sin middagslur och blir glad över att få vila en stund på dagis de dagar han är där. Frågar man honom om han fått vila på dagis så ser han nedstämt på en och säger; "Jaaa....liiiite...". Frågar man honom på morgonen när han vaknar om han sovit gott så ler han glatt och säger; "JAAA...och MYCKET!!!".

Kolla vad duktig jag är på att flyga drake!!! Det hjälpte dock en hel del att det i princip blåste orkan ute.

...Maya och hennes lillebror Max var också och hälsade på i sommar. Jag tycker jättemycket om att leka med Maya. Hon är föräldraledig från dagis precis som jag så vi försöker att leka i alla fall en gång i veckan när vi inte är på dagis.

Det blåste väldigt, väldigt mycket första dagen Maya och Max hälsade på. Det var höga vågor på havet och vattnet gick upp till dynerna, men stoppade inte oss från att busa på stranden.

Vi cyklade...

Vi åkte pulka...

Vi dansade...

Efter alla dessa aktiviteter blir man väldigt trött och måste vila lite...ett par sekunder eller så.

Mayas lillebror Max...

Det var jättesnällt av Maya och Max att komma och hälsa på oss och jag hoppas verkligen att de gör det igen någon gång.