William och Emme

08:20 måndagen den 5 februari hade jag ett rutinbesök hos barnmorskan och föga trodde jag då att det skulle bli dagen då vi äntligen skulle få se vår lille Wille som vi så länge väntat på. Under mitt besök talade jag om för barnmorskan att jag misstänkte att det kanske var så att det läckt lite fostervatten under helgen. En stund senare blev jag skickad ner en våning till förlossningen där jag genast blev kopplad till en CTG maskin. Jag satt där i undersökningsrummet i min ensamhet och tänkte att det var ganska löjligt för det var ju klart att jag inte skulle föda någon bebis, jag hade ju inte kännt tillstymmelse till vare sig det ena eller det andra. Jag låg och lyssnade på dunkandet av bebisens hjärtljud och tittade på CTG remsan som talade om för mig att det då och då kom lite sammandragningar.

Vid 10-tiden blev jag undersökt av läkaren som konstaterade att det visst var fostervatten som läckte och att jag egentligen borde kommit in betydligt tidigare eftersom vattnet troligtvis läckt ända sedan fredagseftermiddagen, d.v.s.  hela helgen. Efter ytterligare undersökning visar det sig att jag redan är öppen 3 cm.

Jag blev hemskickad för att hämta mina saker samt ringa till Jarl för att meddela att det var dags. Jag ringer till Erika för att be henne köra mig till förlossningen och hålla mig sällskap tills dess att Jarl kom. Jag kände mig väldigt lugn men ville ändå ha lite sällskap på sjukhuset. Erika var minst, om inte mer, uppspelt än vad jag var. Jag förstod nog inte riktigt att det verkligen var dags för mig att påbörja den sista etappen av resan som skulle leda oss fram till första mötet med Wille.

12:00 Jag checkar in på mitt förlossningsrum och blir ombedd att byta om till den oerhört sexiga och snygga sjukhusutstyrseln, d.v.s. nattlinne i storlek XXXXL och ett par minst lika stora "trosor". Barnmorskan sätter ett dropp och CTG:n kopplas på igen. Jag känner fortfarande inte några som helst sammandragningar eller början till värkar så jag är hur glad som helst!!

Vid 15-16 tiden så är det dax för toalettbesök och när jag ställer mig upp så bokstavligen forsar vattnet ut. Äntligen börjar det hända nåt!!!! I och med detta börjar också värkarna att tillta. Barnmorskan Aina kommer och sätter akupunktur nålar på mitt huvud, öron och fötter som hjälp mot smärtan och för avslappning. Det funkar en liten stund men tids nog inser jag att det är dags för lustgasen. Oh my!! Den där lustgasen blev verkligen min bästa kompis. Snacka om kärlek vid första andetaget. Det kändes som en befrielse att få andas in lustgasen. Lite groggy blev man dock allt. Jarl var lite orolig över mitt intag då och då.

 18:00- Aina kommer in och känner hur det står till där nere. Trots en bra stund med värkar så har vi nu bara öppnat oss 4 cm. Jarl och jag háde slagit vad om när vi trodde att William skulle behaga titta  ut. Jag hade sagt att Wille skulle komma vid nio och Jarl hade sagt halv nio. Då jag bara vara öppen 4 cm vid klockan 6 så tyckte vi båda att det såg lite dystert ut med målsättningen att få träffa Wille innan klockan 9.

19:00-Nu börjar det att göra riktigt ont och jag ber Jarl ringa på Aina och säga till henne att de får ge mig vad för något som helst bara det hjälper mot smärtan. Aina kommer in och pratar med mig. Vi bestämmer att hon skall komma tillbaka om en liten stund och känna igen hur öppen jag är och att vi då skall ta ställning till vilken smärtlindring jag mer vill ha.

Aina hinner inte mer än ut ur rummet förrän jag ber Jarl ringa på henne igen för nu vill jag krysta!!! Aina kommer tillbaka och undersöker hur det står till. Det visar sig att på drygt en timme har jag öppnat mig 6 cm så nu är jag fullt öppen och det är dags för Wille att komma!!!!